Träning ska vara individuell, men att vara två och peppa varandra på ett eller annat sätt kan vara väldigt motiverande. När jag tränade med Lisa var det skönt att vi drog med varandra de dagar vi inte orkade träna. När jag tränar med Ida är det kul att lära sig hennes sätt att träna på och sen utmana sig själv att orka lika mycket vikter som hon tar osv. När syrran säger att hon klarat nya mål när hon tränar (hon tränar inte på samma gym som mig) så blir jag mer motiverad till göra detsamma. Andras framgång kan peppa en men man ska alltid gå utefter sig själv och vad man klarar. Annars är det lätt att man får negativa tankar och ger upp, att ta tag i sitt välmående och träna är inget annat än framgång bara där, oavsett om det tar längre tid för dig än andra, du är inte sämre för det. Något jag försöker intala mig själv när andra lyckas och inte jag.